Silvergruvan i Österhästbo

Vid Torsåkers gruv- och bergsting den 23 maj 1682 behandlades skrivelser från Bergs Collegium daterade den 24 februari och 28 mars samma år med befallning att rannsaka d.v.s. undersöka hur det förhöll sig med ett ”Silverstreck” som Mats Tetting anmält och angivit platsen i Gästrikland, Torsåkers socken.

Vid bergstinget undrade bergmästaren var strecket var beläget och han fick då upplysningen att det var en skärpning (ingrepp) ”ett litet stycke från byn Österhästbo benämnd”. Skärpningen var påbörjad 15-16 år tidigare av bl.a. Isac Cronström och Torsåkers bergslag. Arbetet lär ha fortgått en tid men eftersom det inte fanns något riktigt malmstreck där upphörde arbetet.

Någon tid därefter fick Gouvernören Högvälborne Carl Sparre genom relationer kännedom om nämnda gruva och anmodade därför bergslagen att ånyo uppta arbete, vilket också skedde. Men då inget malmstreck visade sig upphörde brytningen igen. Gruvan blev ödelagd till dess nästa ”försökare” kom. Det var Isak Mackeij, sedan han förvärvat Isak Cronströms verk bl.a. Skommarhyttan och Gammelstilla. Denne Mackeij satte nu rotation på arbetet. Gruvan länsades på vatten och orenlighet, ”varest hon var full vorden”. Man tillmakade och brände fyra eldar. Brotten visade sig bestå av en röd flintsten, men någon malmåder syntes inte till. Däremot stötte man på två starka vattenådror vilket i stort sett omöjliggjorde fortsatt brytning. Djupet var nu cirka 9 m. Det fanns tre öppningar med en bredd av cirka 2 m. Arbetet utfördes 1679 av ovannämnde Mats Tetting, gruvarbetare åt Mackeij. Denne Tetting jämte en annan gruvkarl lyckades bryta loss 15-16 lass som vid nämnda ting förvarades i en bod ner i byn. Varför den låg kvar i boden kunde ingen ge någon förklaring på. Förmodligen var malmen ”ofyndig”. Mats Tetting, själv närvarande vid tinget meddelade att varken han eller någon annan hade arbetat vid gruvan sedan man brutit de nu nämnda lassen. Men han hade aldrig varit förhindrad av Mackeij att arbeta där, om han så önskade. Mackeij hade svarat för alla kostnader. Tetting meddelade vidare att han tagit ett stycke sten och sänt till ”Kongl". Maj: t och Kongl. Coll. Men visste nu intet annat”. Han menade dock att om man sänkte sig ned ytterligare 5-6 famnar (cirka 9 m) under rödhällen så skulle där –trodde han-finnas- åtskilliga små och stora jordstenar insprängda med silvermalm. Vid undersökning hade man nämligen på en tämligen stor sten funnit ena sidan beblandad med silvermalm samt inuti insprängd dito. Dessa stenar var väl menade –menade man- bevis nog för att silvermalm måste finnas. Och man förmodade att en rikedom var där förborgad ”allenast en god malmletare vore uppå dess eftersökande hade vetenskap och använde flyt”. Men Isak Mackeij hade fått nog. Inga fler omkostnader för hans del. Tillmakningen hade slukat mängder med ved, något som förargade Österhästbo-byggarne. Slutsumman av det hela blev att brytningen var bortkastad tid, arbete och skog. I ett utdrag ur 1692 års bergmästare relation angående Torsåkers silvergruvor får man en samtida beskrivning av gruvan och dess tillkomst: Österhästbo, tvenne muskötskott från byn Österhästbo österut hava tvenne soldater för någon tid sedan på ett högt berg funnit ett silvermalmstreck och hafva tillika med några bönder i byn begynt att arbeta därpå och hava på ett ställe rymt jorden 2 ½ famnar och därstädes nedsänkt 5 famnar och ej funnit annat än gråberg. Men nu 1692 stod gropen full med vatten –dock ej allenast av dagvatten emedan berget ligger högt. Där de brutit finnes god liknelse av jordstenarna så att en del av dem håller rätt rik malm. Berättande bönderna i byn att de tidigt om nätterna därstädes i berget brinna ljus. Varandes skogen däromkring vacker. Folket låta märka sig hågade att vidare arbeta därpå vilket jag –David Leijel- även styrkt dem till, dock ej på det stället de begynt hade på den röda hällen, där ej tecken syntes till malm utan gav förslag på ett annat ställe varest jordstenar voro upphävda och de en liten grop gjort hade (1694) kunde någon silvermalm ännu ej upptäckas. Hur ser då Hästbo silvergruva ut i nutid? En cirkelrund grop med sluttande sidor cirka 15 m i diameter. Cirka 10 m djup, fylld med sopor och skräp. En liten grop strax intill cirka 4 m djup, en stor och fem mindre skarnhögar. Allt vittnande om idogt arbete med den tidens enkla redskap. Ett ärligt men fåfängt försök att liksom vi i våra dagar skapa nya arbetstillfällen.

Gunnar Nyström